Hur försvåras rätten till identitet för internationellt adopterade barn?

Internationell adoption av barn har förekommit under en lång tid i världen och Sverige har verkställt flest internationella adoptioner per invånare (Bosseldal 2024, s. 1). Sverige har störst erfarenhet av internationella adoptioner och har implementerat CRC (The Convention on the Rights of the Child) men det saknas kunskap om hur man ska säkerställa internationellt adopterade barns rättigheter. Ett bevis på detta är att gruppen internationellt adopterade är överrepresenterad i statistiken kring psykisk ohälsa. Enligt Hillberg och Strand (2024, s. 7) visar svensk forskning att internationellt adopterade har en 2-4 gånger stor risk att begå självmord jämfört med icke internationellt adopterade. 

Syfte

Syftet med denna text är att utgå från barns rätt till identitet enligt artikel 8 i CRC och att kritiskt granska hur detta inte uppnås inom internationell adoptionsverksamhet. Det finns flertalet steg i adoptionsprocessen där beslut fattas som resulterar i att det blir svårare för adopterade att söka sitt ursprung och sin identitet. Dilemmat är att internationellt adopterade barns rättigheter inte skyddas och realiseras och att de ställs mot biologiska föräldrars rätt till sekretess. Texten grundar sig i barns rätt till identitet enligt artikel 8 i CRC och kommer att stöttas upp av barnets rätt till utveckling enligt artikel 6 i CRC och vid adoption ska staten säkerställa att största vikt ges till vad som är barnets bästa enligt artikel 21 i CRC (Unicef 2018). Texten kommer att analysera vart i adoptionsprocessen det sker brister som resulterar i att barnets rätt till identitet, barnets rätt till utveckling och barnets bästa i samband med internationell adoption inte uppnås. Slutligen kommer texten att komma med förslag på hur internationell adoptionsverksamhet bör förändras för att rätten till identitet ska uppfyllas och argumentera för hur detta ska resultera i bättre psykisk hälsa för internationellt adopterade barn. 

Sammanhang

För att adoptera ett barn från utlandet behöver man gå via en svenskt auktoriserad adoptionsorganisation och genomgå en lämplighetsutredning i sin hemkommun och om utfallet är att man blir  godkänd ska man då gå en föräldrautbildning. När dessa steg är genomförda och godkända behöver man få ett medgivande från Socialnämnden innan man kan gå vidare med adoptionsprocessen (MFoF 2024). 

Idag finns det två adoptionsorganisationer som är auktoriserade, Adoptionscentrum (AC) och Barnen framför allt - Adoption och dessa står under tillsyn av Myndigheten för familjerätt och föräldrarskapsstöd (MFoF). Vid genomförandet av internationella adoptioner gäller lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling (LIA) som Socialdepartementet har ansvar för (1997:192). Enligt MFoF (2024)  är det statens ansvar att CRC efterlevs och MFoF har särskilt ansvar för att artikel 21 i CRC efterlevs.

MFoF uppgift är att granska de auktoriserade adoptionsorganisationerna varpå det har  framkommit att informationen som adoptionsorganisationerna får från deras samarbeskontakter i andra länder varierar. Anledningen till detta är ländernas sekretesslagar och biologiska föräldrars rätt till sekretess i enlighet med artikel 22.1 i CRC vilket resulterar i att vilken typ av information och mängd information varierar mellan adoptionsakter. 

Beskrivning av en problematisk situation

Enligt artikel 21.3 i CRC ska det säkerställas att barn som berörs av internationell adoption omfattas av garantier och normer som motsvarar dem som gäller vid nationell adoption (Regeringskansliet 2018). Internationell adoption är ett personligt och politiskt fenomen som resulterar i att adopterade får flera perspektiv (Bosseldal (2024, s. 2-3). Detta kan leda till ett komplext liv innehållande trauman och kärlek. Utöver att det ofta resulterar i en komplex livssituation för den adopterade har internationell adoption också satt mycket press på redan sårbara utsatta vuxna i andra länder. Att barn fråntas från vuxna kan vara ett resultat av västvärldens vilja att ha barn. Detta kan bevisas genom Patrik Lundbergs, Josefin Sköld och Alexander Mahmouds grävande journalistik om illegala adoptioner. 

Identitet bör förstås från flera spektrum såsom laglig, personlig, psykologisk och sociologisk. Att som internationellt adopterad lyckas hitta sig själva i allt som skapar ens identitet resulterar i en högre självkänsla och självförtroende jämfört med de adopterade där ens ursprung står i konflikt med dit man adopterats. Kulturella sedvänjor, historia och ursprung lärs oftast ut av föräldrar som liknar en själv till utseende, något som inte sker vid transnationella adoptioner (Mero 2024, s.113). Detta har resulterat i att många adopterade barns utveckling har kommit att bli likadan som den dominerande kulturen i samhället där barnet växer upp (Marcelli med flera. 2020, s. 267-268). Detta betyder att det är extra viktigt att stötta adopterade barns rätt till utveckling enligt artikel 6 i CRC och barns rätt till identitet enligt artikel 8 i CRC vilket innebär att se barn som en heterogen grupp bestående av enskilda individer med olika behov. 

I Adoptionscentrums tillsynsrapport 2023 (MFoF 2024, s. 8-9) står det att både internationell och svensk rätt argumenterar för att den adopterades rätt till stöd, identitet och ursprung. Det nämns i Föräldrabalken (FB) (1949:381), Haagkonventionen 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, Europarådskonventionen 2008 och CRC (MFoF 2024, s. 8-9). Den Europeiska domstolen av mänskliga rättigheter argumenterar också för att artikel 8 handlar om att garantera ett barns rätt till personlig identitet (Mero 2024, s.121). I LIA nämns det hur internationell adoptionsverksamhet ska bedrivas utan att nämna CRC eller adopterades rätt till stöd i samband med och efter en internationell adoption. 

Enligt artikel 21 i CRC ansvarar staten för att vidta alla möjliga åtgärder för att identifiera barnets anhöriga och närstående och se till att barnets bästa har tagits i akt vid en internationell adoption. I denna artikel står det inte om det är det land barnet adopteras från som bär ansvaret eller om det land barnet adopteras till som står för ansvaret. I tillsynsrapporterna varierar det  hur mycket insyn Sverige har i ländernas processer och uppföljning av artikel 21 i CRC. Enligt artikel 8 i CRC har ett barn rätt till sin identitet, men med olika mycket information om ursprung i adoptionsakterna skapas olika förutsättningar till att ta reda på ursprung och identitet. 

AC och MFoF (MFoF 2024, s.8) hänvisar till myndigheter i det land man vill göra sin ursprungsökning i trots att AC och MFoF nämner att länderna har olika möjligheter att bistå med hjälp till den adopterade för att söka sitt ursprung. Länderna har kommit olika långt i sina processer kring hur man kan ge stöd för detta (MFoF 2024, s. 9). Därav kan det inte garanteras av AC, MFoF eller Sverige att en internationellt adopterad kan ta reda på sitt ursprung och identitet. 

Följande fiktiva berättelse kommer att problematisera internationellt adopterade barns rätt till identitet i enlighet med artikel 8 i CRC och hur detta inte efterlevs: 

Kim som tidigare hette Quang Anh Nguyên är 11år och adopterad från Vietnam genom en adoptionverksamhet som inte längre är verksam, Mitt Nya Barn. Eftersom Kim inte speglar sin adoptivfamilj till utseende får Kim ständigt frågor om sitt ursprung och vem som är hens ‘riktiga’ föräldrar och varför hen blev adopterad. Detta resulterar i att Kim vill göra en ursprungssökning och med stöd från sin adoptivfamilj vänder Kim sig till MFoF. Då får Kim veta att man behöver vara 18 år gammal. När Kim är 18 år gammal vänder hen sig till MFoF och får höra att hen inte kan få stöd eftersom ingen adoptionsverksamhet har samarbete med Vietnam. I adoptionsakten finns det ingen information om Kims biologiska familj, anledning till varför Kim blev bortadopterad, hur Vietnam gått till väga för att identifiera Kims anhöriga och närstående och hur Vietnam såg till att barnets bästa enlig artikel 21 i CRC efterföljdes. Kim kom att aldrig få veta sitt ursprung och del av sin identitet. 

Idag finns det cirka 50 670 st internationellt adopterade i Sverige och cirka 10 000 av dessa är barn. Socialstyrelsen har tillsammans med MFoF kommit fram till att det finns brister inom vård och omsorg där adopterade inte får det stöd som behövs vilket resulterar i psykisk och social ohälsa i tonåren och vuxenlivet (Socialstyrelsen 2022). I en intervjustudie gjord av Hillberg och Strands (2024, s. 63-64) medverkade adopterade vuxna och resultat är att dem  hade önskats någon form av uppföljning till sin adoption under barndomen och att deras adoptivföräldrar hade fått mer stöd. 

Den problematiska situationen är att internationella barns rättighet till tillgång till ursprung, identitet och utveckling inte efterlevs. Vem bär ansvaret? Är det ursprungslandet, landet barnet blir adopterad till eller bägge ländernas ansvar? Hur ska internationellt adopterade kunna göra en ursprungssökning när adoptionsakterna inte innehåller tillräckligt med information, när en adoptionsbyrå inte finns kvar och när ursprungslandet inte har ett sådant system? Att man inte kan säkerställa internationellt adopterade barns tillgång till ursprung, identitet, utveckling och att barns bästa har tagit i akt vid internationell adoption betyder att CRC, Europarådskonventionen, Haagkonventionen och FB inte efterlevs. En anledning kan vara att biologiska föräldrar har rätt till sekretess i enlighet med artikel 22.1 i Europarådskonventionen när adopterade vill söka sina rötter. Detta resulterar i en konflikt där internationellt adopterade barns rätt till ursprung och identitet ställs mot biologiska föräldrars rätt till sekretess. 

Rättsliga aspekter

Artikel 6 i CRC argumenterar för barnets rätt till utveckling, artikel 8 i CRC argumenterar för barnets rätt till identitet och artikel 21 i CRC säger att vid internationell adoption ska staten säkerställa barnets bästa (Unicef 2018). 

LIA tillämpas när ett barn med hemvist utomlands ska adopteras av någon eller några med hemvist i Sverige (1997:192).

Enligt 4 kap. 1 § FB, vid alla frågor som rör adoption av ett barn ska barnets bästa ges störst vikt. Enligt 4 kap. 3 § FB ska barnet få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör adoption. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad (1949:381).

Enligt artikel 1.1 i Haagkonventionen 1993 ska det upprättas garantier för att säkerställa att internationella adoptioner sker med beaktandet av barnets bästa och med respekt för dess grundläggande rättigheter såsom dessa erkänns i internationell rätt. Artikel 1.2 i Haagkonventionen 1993 säger att ett system för samarbete bland de föredragsslutande staternas för att säkerställa att dessa garantier beaktas och därigenom förhindra bortförande av, försäljning av eller handel med barn (Regeringskansliet 1996).

Artikel 22.1 i Europarådskonventionen säger att adopterade barn ska ha tillgång till information som behöriga myndigheter har om hens ursprung. Om hens ursprungsföräldrar har enligt lag rätt till sekretess, ska dokumenten förbli öppna för den behöriga myndigheten i den utsträckning det är tillåtet enligt lag. Det är upp till myndigheten att avgöra om man ska åsidosätta denna sekretess och avslöja identifieringsuppgifterna med hänsyn till omständigheterna och rättigheterna för barnet och dess ursprungsföräldrar (Council of Europe 2008, s. 6).

Artikel 22.2 i Europarådskonventionen att adoptivfamiljen och adoptivbarnet ska kunna erhålla en handling som innehåller utdrag ut offentliga register som styrker adoptivbarnets födelsedatum och plats men som uttryckligen inte avslöjar identiteten på ursprungsföräldrarna. Dock kan konventionsstaterna välja att inte tillämpa denna bestämmelse och detta i enlighet med artikel 11.4 som säger att konventionsstater kan ha ett striktare ramverk gällande sekretess (Council of Europe 2008, s. 6).

Analys av situation

Att vara internationellt adopterad innebär att man bär med sig ett trauma och en historia vilket resulterar i att man är extra sårbar och då är det viktigt att ha ett tryggt nät runt sig. Internationellt adopterade bosatta i Sverige är överrepresenterade när det gäller psykisk ohälsa, vilket indikerar att barnets utveckling inte varit i fokus under uppväxten (Hillberg och Strand 2024, s. 7). Detta betyder att barnens rättigheter inte har beaktats. Enligt Doek (2019, s.4) har det skett en förändring gällande synen på barn, från skyddsobjekt till rättighetsbärare. Samhällets syn på barn förändras i takt med deras ålder vilket resulterar i att äldre barns åsikter väger tyngre jämfört yngre barns (Doek 2019, s. 13). Internationellt adopterade barn får inte mer stöd när de blir äldre och kan inte göra en ursprungssökning förrän de är myndiga. Detta betyder att inte alla barns åsikter väger tyngre ju äldre man blir. 

AC är en av de auktoriserade adoptionsverksamheterna i Sverige och argumenterar för att ansvaret för ursprungssökning ligger på ursprungsländerna. Bosseldal (2024, s.7), Gunilla Andersson som var chef för AC ska år 1991 ha uttryck, att adopterade ofta pratar perfekt svenska oavsett ‘gul, brun eller svart’ och att detta kan skicka signaler till rasister att även barn med andra etniciteter kan vara på samma nivå. Svenskhet innebär således att man pratar perfekt svenska och då Gunilla Andersson kategoriserade in personer efter hudfärg, kan det tolkas som att svenskar är vita. 

ACs före detta chef har använt internationellt adopterade för att motverka rasism och barn blev måltavlor för att skapa en förändring i samhället (Bosseldal 2024, s.7). Att ha en chef som uttrycker sig på detta sätt signalerar också att internationellt adopterade barn sågs som ett politiskt spel för Sveriges utveckling och att fokuset inte låg på barnets rätt till identitet och rätt till utveckling. Detta synsätt inom AC innebär att det redan där brister i synen på internationellt adopterade barns rätt till identitet. Enligt Hillberg & Strand (2024, s. 45) känner adopterade en misstro till adoptivföräldrar, adoptionsförmedlare och adoptions-relaterade myndigheter som ett resultat av illegala och oetiska adoptioner. 

Enligt MFoF (2024) hade internationella adoptioner sin peak på 1970 talet med omkring 1700 stycken per år och enligt Socialdepartementet (2021, s. 6) sker det färre än 200 per år nu. Lagarna som tillträdde i slutet av 1990-talet har inte kunnat säkerställa internationella adopterades barn rätt till utveckling, vilket har resulterat i psykisk ohälsa och högre risk för självmord. Trots lagarna finns det problem med korrupta och illegala internationella adoptioner, där rätten till ursprung och identitet ofta inte kan uppnås.

CRC, FB och LIA är utformade av vuxna och speglar vuxnas  perspektiv  på vad barns behov, rättigheter och hur dessa ska uppnås och skyddas. Artikel 21 i CRC är utformad kring internationella adoptioner men är inte framtagen i samråd med adopterade. Lagarna ligger till grund för de vuxna som avgör beslut gällande internationell adoption. Artikeln lyfter inte upp att internationella adoptioner innefattar trauman vid separation som ofta resulterar i psykisk ohälsa. 

Enligt artikel 21.1 i CRC behöver godkända myndigheter i detta fall MFoF se till att informationen som delges vid en internationell adoption är tillförlitlig och man också se till att personer som berörs har lämnat ett informerat samtycke (Regeringskansliet 2018). Med tanke på att AC har samarbetsavtal med länder där sekretess råder i enlighet med artikel 22 i Europarådskonventionen resulterar det i att artikel 21.1 i CRC och artikel 22 i Europarådskonventionen motarbetar varandra. Detta innebär att ett barns rättigheter ställs mot vuxnas rättigheter. Att barns rättigheter inte skulle vara lika självklara som vuxnas rättigheter är en form av childism, vilket betyder att barn blir diskriminerade på grund av sin ålder. Childism kan även innefatta att ett barn blir diskriminerade på flera grunder samtidigt såsom sexism, rasism och ageism (Adami 2023, s. 128) och i detta fall berör artikel 21.1 i CRC både ålder och etnicitet. 

Barns rätt till utveckling, ursprung och identitet i enlighet med CRC försvåras vid internationell adoption vid flertalet tillfällen då länders sekretesslagar och biologiska föräldrars rätt till sekretess prioriteras. Detta innebär att rätten till identitet (artikel 8 i CRC) försvåras i första steget hos ursprungsländerna då det inte finns krav på insyn i hur processen gått till hos ursprungslandet när man ska ta barnets bästa i beaktande. Det försvåras genom att det inte finns krav på vad för information som ska ingå i adoptionsakterna. Rätten till identitet enligt artikel 8 i CRC försvåras när det inte finns krav på ursprungslandet att ha ett system som till möjliggör för ursprungssökning. Försvarandet av rätten till identitet enligt artikel 8 i CRC uppstår när adoptionsverksamheter inte längre är verksamma. Utöver detta försvåras också rätten till identitet enligt artikel 8 i CRC för internationellt adopterade barn då de ej kan få stöd av MFoF innan de är 18 år och att MFoF inte har något system för att bistå med ursprungssökning. 

För att säkerställa att internationella barns rättigheter efterlevs behöver man skapa interdisciplinär forskning då detta kan generera flera perspektiv (Stalford och Lundy, 2020, s. 5). Det är  nödvändigt att se barn som en heterogen grupp och lyfta fram den problematik som barn möter (Adami (2023, s. 129). Detta kan resultera i en mer heterogen bild på internationell adoption och påverkan för de adopterade och hur man kan stärka internationella barns rättigheter.

Diskussion

Internationella barn har inte samma rättigheter som icke internationellt adopterade barn då det finns lagar som går emot rätten till identitet och därav också emot barnets bästa och barnets rätt till utveckling. 

Det är problematiskt att auktoriserade adoptionsverksamheter i Sverige  inte kan säkerställa att samarbetländers processer gällande informerat samtycke till de biologiska föräldrarna och anhöriga eller att landet har gjort sitt yttersta för att söka upp anhöriga och närstående. När auktoriserade adoptionsverksamheter och Sverige inte kan säkerställa att det har gått etiskt rätt till hos sammarbetslandet och väljer att förlita sig på dokumentation man ej får ta del av. Detta innebär att det försvårar för den internationellt adopterade att kunna söka sitt ursprung och identitet. Här kan Sverige ställa krav och välja att neka samarbete med länder som inte kan vara transparent med sin process. 

Att inte kunna bistå barn ursprungssökning strider mot artikel 8 i CRC om rätt till ursprung, identitet och barns rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv. Att inte kunna bistå innebär också att de nekas denna rättighet. Detta i samband med att icke internationellt adopterade barn har fler möjligheter att veta sitt ursprung och identitet, resulterar ofta i att internationellt adopterade barn får frågor. Dessa frågor kan gälla vart man är adopterad från, varför man är adopterad, vem ens biologiska föräldrar är och om man vill göra en ursprungssökning. 

Dessa frågor kan vara komplexa för ett barn att reflektera över och kan påverka deras utveckling, psykiska hälsa och identitet. I CRC lyfts det inte fram att adopterades behov ser annorlunda ut på grund av trauman och jag ser inte att artikeln lyfter någonting om särskilda behov och resurser till den adopterade. För att uppnå att internationellt adopterade inte ska lida av psykisk ohälsa behöver man skapa en lag som säkerställer internationellt adopterades särskilda behov till stöd. 

För att säkerställa att barnets bästa sätts i fokus i enlighet med CRC bör man inkludera internationellt adopterade barn till samtal för att lyssna in deras upplevelser och behov. De bör också vara inkluderade i processen av hur en lag om internationellt adopterad ska utformas och vad den ska innefatta. Barn är en heterogen grupp och det är därför viktigt att utforma en lag som inkluderar barns olika perspektiv. På detta sätt kan man också efterleva att barns identitet och utveckling står i fokus utifrån deras mål och önskningar istället för att de kommer från ett vuxet perspektiv.

Det behöver också utredas kring länders och biologiska föräldrars rätt till sekretess och hur detta strider mot barns rättigheter. Jag föreslår att detta skydd av sekretess slopas för att skapa en transparens kring adoptionsprocessen där barn får tillgång till information. Med mer informations i adoptionsakterna kan barnet känna till sin identitet och ursprung vilket skulle kunna resultera i att inte behöva känna stress över hur hen ska kunna göra en ursprungssökning. Med mer information i adoptionsakterna ges det möjlighet för adoptionsfamiljen att kunna stötta det internationella barnets behov. 

Enligt artikel 8 i CRC har barn rätt till identitet och därav borde det vara upp till det enskilda barnet att kunna ta beslut om ursprungssökning och bör ej försvåras från början. Att ge alla barn möjlighet till en ursprungssökning innebär inte att alla vill göra det. Att vuxna fattar beslut gällande barns möjligheter till ursprung och identitet är en form av childism. Om slopat krav på sekretess detta skulle resultera i färre internationella adoptioner, kan det också resultera i att färre internationellt adopterade får psykisk ohälsa. 

Att likställa nationella och internationella adoptioner som en homogen grupp resulterar i att man ignorerar den extra utsatthet som internationellt adopterade upplevelser. Detta strider mot det enskilda barnets rätt till utveckling enligt artikel 6 i CRC och barnets rätt till identitet enligt artikel 8 i CRC, detta då det individuella barnets identitet inte ses.

Vid upprepade tillfällen finns det möjlighet att säkerställa att internationellt adopterade barns rätt till identitet kan stärkas. Detta försvåras genom sekretess i adoptionsprocessen i ursprungslandet, genom biologiska föräldrars rätt till sekretess, genom otillräcklig information i adoptionsakten, när ursprungsländer saknas system för ursprung sökning och när länderna som barn adopteras till inte har ett system för stöd till internationellt adopterade barn. Det bör därför ställas mer krav på transparent kommunikation för att ge varje internationellt barn möjlighet att söka sitt ursprung och identitet och att alla parter som är inblandade i internationella adoptioner att vilja ta mer ansvar.

Referenslista

Adami, R. (2023) “Childism - on Adult Resistance to Children’s Rights”. I Adami, R., Kaldal, A. & Aspan, M. (red.) The Rights of the Child - Legal, Political and Ethical Challenges, Brill publications. 

Bosseldal, I. (2024) Traces in the History of Swedish Transnational Adoption - A diffractive Mapping through the Voices of Adoptees and Their Parents. Genealogy 8(2) ss. 1-23. doi.org/ 10.3390/genealogy8020067 

Council of Europe. (2008) European Convention on the Adoption of Children. ISBN:978-92-871-0105-1

Doek, J. E. (2018) ”The Human Rights of Children: An Introduction”. I Kilkelly, U. & Liefaard, T. (red.) International Human Rights of Children. Springer, s. 1-27. 

Hillberg, N & Strand, M. (2024) Transnationellt adopterade i vården: erfarenheter, behov och rekommendationer. Stockholm: Karolinska Institutet.

Konvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. (1996). Stockholm: Regeringskansliet, Utrikesdepartementet. 

Marcelli, M., Nut Williams, E., Culotta, K. & Ertman, B. (2020). The Impact of Racial-Ethnic Socialization Practices on International Transracial Adoptee Identity Development. Adoption Quarterly, 23(4) ss. 266–285. doi: 10.1080/10926755.2020.1833393.  

Mero, A. (2024) Adoption and Genetic Identity: Promoting the Best Interest of the Child. Balkan Social Service Review, 23(1) ss. 109-127. 

Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd. (2024) Internationella adoptioner. [2024-10-27].

Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (2024). Tillsynsrapport 2023 Adoptionscentrum. Stockholm. Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd.

SFS 1949:381. Föräldrabalken. Stockholm. Justitiedepartementet L2.  

SFS 1997:192. Lag om internationell adoption. Stockholm. Socialdepartementet.  

Socialstyrelsen. (2022) Ny kartläggning visar på brister i stöd till adopterade. [2024-10-29].

Socialdepartementet. (2021) Sveriges internationella adoptionsverksamhet—Lärdomar och vägen framåt. Stockholm: Regeringskansliet, Socialdepartementet.

Stallford, H,& Lundby, L (2020). “The field of children’s rights: taking stock, traveling forward”. The International Journal of Children's Rights, 28 (1-13). Brill publications. 

Unicef Sverige (2018). Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. https://unicef-porthos-production.s3.eu-west-1.amazonaws.com/slutversion_unicef-bk-booklet_2018.pdf  

Översättning av konventionen om barnets rättigheter. (2018). Stockholm: Regeringskansliet, Socialdepartementet.